Som min vän "storskägg" tidigare berättade hade vi det oerhört trevligt i Nice. För att använda hans uttryck, en riktig SPA-semester. Men a andra sidan sov vi inte riktigt sa mycket som vi borde.
Vi gled runt och softade mest pa stranden, jag tror till och med att vi fatt lite färg pa benen. Att inte glömma var att vi drack en del alkohol som vanligt, men Roger glömde berätta om var trevliga kväll pa Waynes. Jag, Storskägg, Brita och Krullsan (min lillebror) var ute och drack och hade det allmänt trevligt. Dansade pa bord och avslutade med ett dopp i havet.
Efter att Brita och Maria lämnat oss, akte vi som tidigare nämnt till Monaco och glassade runt. En trevlig dag pa stranden, med fina bilar och vinster pa kasinot i Monte Ca
rlo.Var resa fortsatte sedan vidare till Milano. Vi började dagen med ett stopp i Ventimiglia. En mycket trevligt och vacker lite stad/by, iaf tidigt pa morgonen. Köpte mackor och goda italienska bakelser (Canoli!).
Sedan anlände vi till slut i Milano, och det var da det började att ga utför för Roger. Som mina vänner i Beirut och i sin lat Nantes uttrycker sig "Mais qu'est-ce que tu as aujourd'hui?" Ja, vad hände egentligen?
Jag vet inte riktigt om jag ska skylla pa värmeböljan eller om det helt enkelt var sömnbristen; men nagot fick Roger att verka som om han gick runt med blod p
a kalsongerna (ja, jag menar det flickorna far, mens). Jag maste dock erkänna att även jag själv inte var vid mitt normala positiva humör, men min vän Storskägg var bortom räddning. Det hjälpte inte heller att alla Italienare var dryga som satan mot var kämpe. Han fick till och med damp pa duvorna och anklagade dessa för att vara dryga fittalienare. Han fick för sig att skrika till var döda duvvän pa gatan "I fucked your mother and she laid an egg, you know what is was, a Mini-me". Ja, ni förstar själva hur illa det var.Nog om detta, Milano var egentligen ingen särskilt spännande stad. Det enda som egentligen fanns och se var den enorma kyrkan i centrala staden. Annars fanns det lite shopping här och var , men det var framförallt för dem lite mer välbärgade människorna. Till slut gick vi mest runt och försökte hitta skäl till att gilla staden vilket inte gick sa bra.
Vidare mot Wien. Här har vi haft det fruktansvärt bra. Wien har egentligen inte alltför mycket att se, förutom all sin vackra arkitektur. Det känns dock som ett mindre Paris. Vi älskar staden i vilket fall som helst. Jag själv antar att det är för att vi började dricka öl strax innan tolvsnaret pa en lokal, trevlig pub och har fortsatt kontinuerligt sedan dess.
Tyvärr att inte glömma är att var broder Storskägg fick nagon sorts av sjukdom här med. Han valde därmed att vila sitt onda huvud och magvärk pa vart välskötta hostel, medan jag rände vidare runt i staden. Med en bok i ena handen, en öl i andra och Kent i hörlurarna vandrade jag omkring och blev vän med Wien. Först kom ingenting, sen kom ingenting, och sedan träffade jag pa Josef. Vännen jag träffade i affären öppnade min öl och visade mig var i staden festerna finns. Han berättade även att hans fader älskar Sverige och att han förr läste, som han själv uttryckte det, "Bamse, vaerldens starkaste Bjoern". Till slut hamnade jag mitt i Where the action is och det var ungefär da Roger kom till liv och mötte upp mig. Vi vandrade runt och mötte nagra finländare som förklarade för oss att det var en samling av Jehovas vittnen som fanns runt omkring i staden. Trötta och skärrade tog vi da metron hem till vandrarhemmet.
Jag vill nu avsluta det här med tva fina citat. Läs vidare pa egen risk.
Vara vänner Kent har uttryckt sig sa väl med, " Ni kan skratta om ni vill, hána oss, vi rör oss ni stár still."
Slutligen vill jag säga, Storskägg tycker däremot som han hade uttryckt sig, att detta är overshare, men jag har äntligen lyckats raka pungen!
Skal mina vänner!
//Mikael
Dagens lat:
Don't stop believing - Journey
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar