La Dolce Vita

Det har varit ett litet mini-uppehåll med bloggandet. Det ber vi om ursäkt för, men om ni läser detta inlägg så kommer ni också förstå varför.

För mig har Franska Rivieran varit något man sett i semesterreklam och i Bond-rullar. Nu har jag varit här i drygt fyra dagar, och jag inser nu att det är lika fantastiskt som det faktiskt verkar i filmerna. Det kanske inte alltid finns så mycket att se, men vad detta stället har gjort är att ge oss en fyra dagars spa-behandling, och herrejävlar vad skönt det har varit. Pittoreska hus i gamla stan, nybyggt centrum med fontäner och gallerior, samt en stenstrand som sträcker sig mil med klarblått vatten.

I Nice har vi bott hemma hos Mikaels mamma som har ett hus en bit upp på berget. Mikael har fått agera guide och tolk då han har bott i Nice när han var yngre, och han har gjort det med den äran. Guldstjärna i kanten! Med sin bländande franska har han också inspirerat mig till att få min spanska funktionell. Mikael; Du är en inspirationskälla. Även om du är tolv år gammal.

Vi anlände natten till lördag som ni redan vet, och på kvällen samma dag fick vi sällskap av två förtjusande damer vid namn Brita och hennes syster Maria. Brita är en gammal vän till Mikael, och hon och Maria har också vart ute och rest i sommar. Nu när våran oslagbara kvartett var komplett kunde vi erövra staden. Det blev en hel del balkonghäng med rosévin och Kronenbourg (fransk öl, fantastisk), utflykter i Gamla Stan och varje dag startades med ett par timmar på stranden i ett fantastiskt solsken. Och vissa dagar avslutades även med ett kvällsdop, i mer eller mindre onyktert tillstånd. Sista natten, innan damerna skulle lämna oss, körde vi igång ett pokerparti med särskilda Nice-regler, och gud vilken succé. Vodka-shotar och ägg-shotar till höger och vänster, bra musik och en halvnaken Mikael - kan de bli bättre?

Idag var det vår sista dag här på Franska Rivieran, och hur avslutar man den bäst? Jo. Med ett besök i Monaco - Monte Carlo. Monaco är precis som Nice, fast snäppet dyrare och typ 10 gånger fler ferraribilar per Capita. Sällan har vi stött på så mycket lyx som just här. Vi tog oss även tripp till Monte Carlos kasino. Och vi blev mäkta imponerade av precis allt. Stämningen, dealers sätt att jobba, lokalerna, de höga insatserna och servicen. Och självklart hitta jag lill-vinsten på €100. Jag älskar Punto Banco.

Nu ligger jag i min säng och skall strax sova. Om några timmar startar vår resa mot Wien. På vägen kommer vi också att besöka Milano, vilket vi ser fram emot. Vi är starka, utvilade och redo för nya äventyr. Men sällan kommer jag sakna en stad så mycket som Nice. Jag kommer återvända. No doubt about it.

Dagens låt:

La Dolce Vita - After Dark

//Roger